Casanova, en frimurare?

Denna artikel av Eric Ouellett är hämtad från internet och översatt av Klaus Hedberg.
Ouellet är medlem i St Andrew's Lodge, Toronto, Canada.
E-mail: eouellet@yorku.ca

Ja, den kände 1700-tals äventyraren var frimurare och denna artikel handlar om just den här delen av hans liv. Men först några ord om hans liv i den allmänna världen.
Casanova var en förförare, men egentligen hade han i medeltal endast förhållanden med tre kvinnor om året. Han var alltså inte alls den hjärtlöse kvinnokarl, som så många filmmakare vill göra gällande.

Han gynnade många av de kvinnor han träffade och förblev lojal mot dem. Detta bekräftas av de otaliga brev som påträffades i slottet Dux efter hans död. I flera fall upprätthöll han brevkontakt med sina damer i mer än 40 år.
Kvinnans ställning på 1700-talet var långt ifrån idealisk och Casanova blev ofta deras förtrogne som erbjöd moraliskt stöd genom åren.
Casanovas liv var emellertid långt ifrån exemplariskt. Han begick många bedrägerier, var inblandad i förfalskningar och lurade många människor genom att utge sig för att vara magiker, som alltid hade en lösning på deras problem. Men genom sina vida kontakter hjälpte han också många unga människor med deras karriärer. Han gav många goda råd och bar alltid snar att hjälpa den som hade det svårt.

Casanova som frimurare


Giacomo Casanova föddes 1723 och lade slutligen ned sina jordiska verktyg 1798, i en ålder av 75 år. Hans liv hade säkert varit betydligt mindre händelserikt om han inte hade varit frimurare. I frimureriet kunde han träffa många av denna tids berömda män, som exempelvis Voltaore, Fredrik II, den store av Preussen m.fl.
Casanova introducerades i frimureriet i Venedig 1749 av en god vän, Antonio Balletti, (1724-1789) och recipierade i Lyon, i juni månad året därpå. Hans fadder var markisen av Rochebaron, fransk general. Receptionen ägde rum i Logen Amis Choisis. Han påstod att han recipierades av hertigen av Clermont, Stormästare i första Storlogen i Frankrike, men detta har inte kunnat bekräftas.
Casanova fick sina följande grader i, vad som kan anses som föregångaren till The Scottish Rite. Enligt flera forskare kan hans många resor genom Europa ofta tidsmässigt förklaras av hans frimureriska verksamhet. Han introducerade Bernado Memmo i frimureriet. Denne kom senare att bli librettist till Mozart - en annan välkänd frimurare - och hjälpte likaså senatorn i Venedig, Andrea Memmo (bror till Bernado) att komma in i frimureriet. Emellertid kom Casanovas frimureriska framgång att vändas emot honom.

Fångenskap och flykt
i juli 1755 fängslades Casanova av myndigheterna i Venedig. Medlemskapet i frimureriet var en av de allvarligaste anklagelsepunkterna. Angivaren som avslöjade honom påstod sig ha sett ett skinnförkläde med "onda" symboler i Casanovas hem. Men Casanova röjde aldrig ordens hemligheter, ej heller någon av dess bröder när han fängslades.
1756 gjorde han den berömda flykten ur det ökända fängelset med blytaket, men förvisades i sin frånvaro från sitt älskade Venedig i många år. Därefter fortsatte Casanova att delta i frimureriet. Det bekräftas t ex att han besökte loger i Holland 1758 och i Bologna 1772.
År 1785 blev han personlig bibliotekarie hos greve Waldstein, som även han var frimurare, på slottet Dux (i nuvarande Tjeckien). Där skrev han sina memoarer (*) tillsammans med Waldstein och Prince de Ligne, en annan frimurare.
Som människa och frimurare var Casanova egoistisk och visade ofta dåligt omdöme, men även prov på mod, barmhärtighet och välvilja.


Eric Ouellet

(*) Red. kommentar:
Memoarerna publicerades postumt först i tysk översättning 1822-28 och 1826-38 på franska. den första fullständiga utgåvan efter C's handskrifter utkom på franska 1960-62.

Enligt de senaste rönen 2002 var Casanova mycket förfaren i esoteriska ting  som Kabbala och för sina kunskaper betalades han högt och rikligt. Vissa källundersökningar tyder med sannolikhet  till det sanna att Casanova var närvarande vid uruppförandet av operan Don Giovanni om sig själv. Sic han såg sig själv i sitt eget slut. Inte nog med detta han medverkade även i en revidering av librettot efter en önskan av Mozart. Och båda dessa storheter begrovs inkognito.