Den judisk-frimureriska konspirationen

Judar och frimurare har ofta förknippats med varandra. Det finns en vida spridd myt om att frimurarna har del i en världsomfattande konspiration, som har som sitt yttersta mål att lägga världen under en “sionistisk“ regering som skall kontrollera allt och alla. Dessutom har ofta föreställningen förts fram att frimurare genom frimureriet görs till ett slags “konstgjorda judar“.
I denna artikel vill jag kort se på två av de dokument som ligger bakom dessa idéer som drabbat både judar och frimurare, om än på olika sätt.

Judarna i Europa
Under 1700-talet levde majoriteten av alla judar i det kristna Europa. Särskilt i Polen var den judiska befolkningen mycket stor och inflytelserik. Liksom under 1500- och 1600-talen var det i Mellaneuropa som judarna hade det sämst. De absoluta monarkerna hade på alla sätt försökt hålla en stram kontroll över alla sina invånare. Det normala var att judarna fick bo i så kallade ghetton - särskilda judiska stadsdelar, på speciella judegator eller i särskilda hus. De fick inte konkurrera med kristna utan skulle lämna företräde för dem i alla sammanhang.
Under 1700- och 1800-talen blomstrade i Polen, Litauen och Ryssland traditionellt judiskt tänkande med Talmud i centrum. Det var först i slutet av 1700-talet som upplysningen vann något som helst insteg i judendomen.

Judarna och frimureriet
Många trodde under upplysningstiden att antisemitismen kunde avhjälpas med hjälp av judarnas emancipation i det moderna europeiska samhället. Om judarna övergav ghettolivet och de föråldrade traditionerna, levde enligt kristet, västerländskt sätt och skaffade sig utbildning vid universitet skulle skillnaderna snart utplånas mellan judar och kristna, och antisemitismen inte längre vara något hot.
En förgrundsgestalt i den judiska upplysningen var Moses Mendelssohn (1729 - 86). Han ansåg att den judiska tron stod mer i samklang med förnuftet än den kristna dogmatiken. Den judiska etiken var uppenbarad för att bevara det judiska folket som ett heligt folk. Mendelssohn tänkte sig att både en emancipation och förändring av judarna och att man skulle hålla fast vid traditionell judisk tro och livsåskådning kunde förenas. Judar kunde förbli judar samtidigt som de levde på ett modernt sätt.
Det var i samband med upplysningen som judar och frimurare kom i kontakt med varandra och judar blev mottagna som frimurare i olika länder. Detta sågs från judiskt håll ofta som en naturlig del av emancipationen. Genom att vara frimurare kunde man få ett naturligt forum där man kunde möta kristna. Även särskilda judiska loger bildades, särskilt på de håll där frimurarlogerna var negativt inställda till judiska recipiender.

Antisemitismen
Under upplysningen trodde som sagt många att antisemtismen var en fråga, som skulle kunna avhjälpas bara judarna emanciperades socialt och övergav sina gamla, främmande seder. Det blev snarare en motsatt reaktion. Emancipationen ledde till att judarna kom "inpå" de kristna på ett aldrig tidigare skådat sett och de upplevdes nu av många som ett hot. Darwinismen gav nytt bränsle åt rastänkandet och att judarna skulle vara en "underlägsen ras".
Av socialisterna brännmärktes judarna som kapitalister. Marx som själv var konverterad jude skrev att judar var egoistiska och giriga och att "judarna har penningen till gud". Hans beskrivning av judendomen hör hemma i "standardmytologin" i det borgerliga samhälle som han ville störta.
I Frankrike rasade under 1890-talet den så kallade Dreyfusprocessen. Dreyfus var den ende juden inom den högsta franska arméledningen och han blev på falska grunder anklagad för högförräderi. Han blev senare med stöd från bl.a. Zola upprättad. Detta bildar bakgrunden till de dokument som vi skall granska. Vi börjar med det kanske mest inflytelserika av alla antisemitiska och antifrimureriska dokument som någonsin har skrivits, nämligen Israels vises hemliga protokoll.

Israels vises hemliga protokoll
Israels vises hemliga protokoll, eller som det också kallas Sions vises protokoll eller en mängd andra olika namn, är en slags “regeringsförklaring“ eller en agenda för ett sionisternas totala maktövertagande (1). Det finns många olika teorier om varifrån texten härstammar. Enligt många kommer den från slutet av 1800-talet och fabricerades troligast av en munk vid namn Sergei Nilus vid den ryske tsaren Nikolaus II‘s hemliga polis på basis av ett franskt arbete om Napoleon III önskan om världsherravälde (2).

Joly och hans bok om Napoleon III
1864 gavs det i Belgien ut en bok av fransmannen Maurice Joly med titeln Dialogue aux Enfers entre Montesqieu et Machiavel. Det var en politisk satir med mål att angripa Napoleon III‘s reaktionära politik. Författaren låter Machiavelli och Montesqieu träffas i dödsriket där de håller tjugofem samtal om politik. Joly låter Machiavelli bli Napoleon III‘s talesman, medan Montesqieu får stå för de demokratiska värdena. Vid en jämförelse mellan Jolys bok och Israels vises hemliga protokoll ser man att ca 60% av innehållet är nästan ordagrannt det samma. Napoleon III‘s politik för att hålla fransmännen nere, tillskrevs nu judar och frimurare i en konspiration mot hela världen.
Protokollens innehåll fick alltså Nilus från denna skrift. Ramen och hela idén om den judiska- frimureriska konspirationen kom dock från ett annat håll och även denna gång får vi söka rötterna i Frankrike.

Abbé Barruel
1797 skrev en fransk jesuit vid namn abbé Barruel, en bok med titeln Memoire pour servir a l'histoire du Jacobinisme, där han hävdade att hela den franska revolutionen var iscensatt av en urgammal konspiration, som han betraktade som det hemligaste av alla hemliga sällskap. Barruel hävdade att Tempelherreorden hade överlevt den påvliga bannbullan 1312 och fortsatt som en dold organisation som predikade frihet för alla folk, monarkiernas och påvedömets störtande och grundandet av en världsrepublik där tempelherrarna själva skulle få världsherraväldet. För att uppnå detta hade denna hemliga organisation på 1700-talet taget kontrollen över frimurarorden.

Brevet från den mystiske Simonini
År 1806 fick Barruel ett brev från Florens. Detta var enligt utsago skrivet av en officer, J. B. Simonini, vilken man inte vet något om och som till och med Barruel själv misslyckades att ta kontakt med. Detta brev är det första i en serie av antisemitiska förfalskningar som kulminerade i Israels vises hemliga protokoll.
I brevet gratulerar författaren Barruel för att han har "demaskerat de helvetiska sekter som bereder vägen för antikrist". Han pekar sedan på judarnas enorma rikedom och det stöd som de får i nästan alla länder i Europa". Den mystiske Simonini hävdar sig ha grävt sig djupt ner i en judisk konspiration, där han bland annat säger sig ha upptäckt hur grundarna till både frimurarna och Illuminati var judar.
Även inom den romersk-katolska kyrkan hade judarna börjat ta makten. Bara i Italien var över 800 kyrkligt anställda judar under täckmantel, och bland dem fanns också biskopar och kardinaler, Simonini var övertygade om att vi snart skulle få se en judisk påve!
Allt detta är självfallet helt och hållet påhitt. Judar eller personer med judiskt ursprung har aldrig varit en oproportionerligt stor del vare sig inom den romersk-katolska kyrkan eller frimureriet.
Det är välkända fakta som är lätta att kontrollera för den som har intresse, men, grunden till myten om en judisk-frimurerisk konspiration var lagd. Barruel hade "bevisat", åtminstone till sin egen belåtenhet, att franska revolutionen var ett resultat av en frimurerisk konspiration. Den ökade religionsfriheten som följde revolutionen, var helt klart till judarnas fördel. Inga fler bevis behövdes egentligen för att visa på att judar och frimurare var nära sammanknutna i en världsvid judisk-frimurerisk konspiration.

Biarritz
Den underliga logiken hos Barruels fantasier och Simoninis brev väckte litet allmänt intresse på första halvan av 1800-talet, förrän på 1860-talet då Hermann Goedsche, en före detta anställd vid det preussiska postverket, som hade avskedats för förfalskning, började skriva romaner under pseudonymen Sir John Retcliffe. I en av dessa romaner, Biarritz, finner vi en scen som skulle ha gjort Edgar Allan Poe avundsjuk.
Den utspelar sig på den judiska begravningsplatsen i Prag. Vi får veta att på lövhyddohögtidens fest, om natten, samlas representanter för de israelitiska tolv stammarna för att samtala med en satanisk uppenbarelse som stiger upp ur en gravarna. Dessa tolv representanter avlägger rapport om hur de lyckats i kampen för att uppnå judiskt världsherravälde.
Biarritz publicerades 1868, i det klimat som rådde då judarna hade börjat emanciperas mer och mer. Detta är dock bara början på en bisarr historia. Än så länge diskuterar vi fiktion, en roman, men snart lyftes detta klart uppdiktade kapitel ut ur romanen och blev ett som det hävdades sant dokument.
Ryska antisemiter publicerade kapitlet i S:t Petersburg 1872 som en pamflett. Trots att det i denna pamflett sägs att detta är skönlitteratur hävdas också att den händelse som skildras bygger på verkligheten. 1876 publicerades samma text igen, denna gång i Moskva, under titeln På den judiska begravningsplatsen i det tjeckiska Prag - judarna, världens herrar.
1881 dyker texten upp i Frankrike, tryckt i Le Contemporian. Nu är det inte längre fråga om någon skönlitterär text, utan nu har detta blivit fakta. Texten har också redigerats så, att de tolv olika talen satts samman till ett, enligt utsago hållet av en överrabbin vid ett hemligt judiskt möte. En uppdiktad engelsk diplomat går i god för dokumentets sanning. Han har fått namnet Sir John Readclif. Kom ihåg att Goedsche hade använt sig av synonymen Sir John Retcliffe. Nästan skrattretande blir denna namnlek, då Francois Bournand tryckte dokumentet 1896 i Les Juifs et nos contemporains - då hävdar han nämligen att talet är hållet av en viss överrabbi John Readclif!
Många olika upplagor av dokumentet cirkulerade och många översättningar gjordes, inklusive en som utkom 1906 och som hade titeln Extracts from the Protocol of the Freemasons. (!)

Frimurarna i protokollen
Protokollens främsta agerande är judar. De sägs vara avfattade vid den första sionistiska kongressen i Basel i augusti 1897. Föredragare sägs vara ingen mindre än Theodor Herzl själv (3). Frimurarna nämns explicit inte på så många ställen i texten, men olika utgivare har valt att ge de större plats genom olika kommentarer och inte minst i rubriksättningen. Den svenska utgåva jag jobbat med har rubriker som “frimureriets despotism“, “Den frimurar-judiska styrelsens princip och regler“ et c. på stycken där frimureri inte nämns med ett enda ord. A. Israel, själv judisk frimurare, skriver i en artikel om Israels vises hemliga protokoll:

“Although the Protocols themselves, in the standard version, are only twenty four in number and contain only passing reference to Freemasonry, they are invariably published with a commentary proving and justifying their veracity. (The two English editions each comprise about 100 small pages.) These Freemasonic references, albeit small, when conjoined in the reader's mind by the anti-masonic pronouncements included in the commentaries, are sufficient to create the implication of a great Judaeo-Masonic conspiracy.“

Protokollens innehåll
Vad står då i dessa protokoll som pekar ut frimureriet som delaktigt i denna stora konspiration? Jo, först och främst är frimurarna verktyg för de judiska konspiratörerna. Genom logerna och de enskilda frimurarna har judarna möjlighet att utföra sin politik utan att själva vara aktiva.

“Tillsvidare, innan vår tronbestigning sker, skola vi stifta och föröka frimurarlogerna i alla delar av världen, indraga i dem alla, som kunna bliva och äro framstående personligheter, emedan vi i dessa loger komma att äga den förnämligaste upplysningsbyrån samt det inflytelserikaste kampmedlet. Alla dessa loger komma vi att centralisera under en endast av oss känd, men för alla andra okänd styrelse, vilken består av våra vise.“ (4)

De allra flesta frimurare har dock ingen aning om att de är utnyttjade, utan det är endast ett fåtal av de högre frimurarna som känner till denna plan:

“Det icke-judiska frimureriet tjänar i blindo som täckmantel för oss och vårt mål, men vår makts verksamhetsplan t.o.m. vår vistelseort, förblir för folket ständigt okänd.“ (5)

Frimurarna är alltså lurade in i något som de inte känner till bakgrunden för. De är enligt Israels vises hemliga protokoll snarast ointelligenta och lättlurade i de judiska konspiratörernas ögon:

“För vilket ändamål hava vi uttänkt och ingivit gojerna (6) hela denna politik ... om icke för att på omvägar uppnå det, som är ouppnåeligt för vårt spridda folk på direkta vägar. Detta har tjänat till grund för vårt hemliga frimureris organisation, som de icke känna och vars ändamål dessa gojimnöt icke ens misstänka, lockade av oss in i den synliga armén av frimureriets loger, för att avleda deras stamförvanters uppmärksamhet.“ (7)

Frimurarna har dock i längden inget att hämta i konspirationen. Efter det sionistiska maktövertagandet skall de frimurare som vet för mycket avrättas och de andra landsförvisas och frimurarlogerna upplösas. (8)
A. Israel skriver i sin artikel om konspirationsteorierna kring judar och frimurare att vi aldrig får underskatta det inflytande som Israels vises hemliga protokoll har haft och fortfarande har:

“It must be emphasised that these publications were not merely a solitary outburst by a few sensation seeking individuals. They were published in literally hundreds of editions, translated into scores of languages: Russian, German, Polish, French, Rumanian, Czech, Yugoslav, Greek, Italian, Portugese, Dutch, Swedish, Norwegian and, of course, English, to name a few. A generation ago, one authority, Henry Rollin, author of "L'Apocalypse de notre Temps¨ reckoned that the Protocols of the Elders of Zion, in all its various forms, was probably the most widely distributed book in the world after the V.S.L. (9) It has served as the justification of most of the anti-semitic and anti-masonic steps taken by totalitarian governments in the last 150 or so years, culminating, of course, in the well documented excesses of one Adolf Hitler towards both Freemasons and Jews.“

Det var dock inte bara i det nazistiska Tyskland som “protokollen“ kom att tjäna som grogrund för antisemitism. Protokollen överlevde den ryska revolutionen och från att ha tjänat Tsarens syften kom det nu i händerna på kommunisterna. Trots att Lenin avvisat antisemitismen som något härrörande från den reaktionära kontrarevolutionen, så gav Stalin 1953 ut Israels vises hemliga protokoll på nytt.
I Sovjetunionen levde under mellankrigstiden c:a 2,8 miljoner judar. Här avskaffades alla partier utom kommunistpartiet och alla religioner utsattes för målmedveten kommunistisk propaganda. I kommunistvärldens antisemitiska propaganda fick judarna förkroppsliga kapitalismen och västvärlden. Nära nog alla judiska institutioner stängdes under 20- och 30-talen. Under Stalin avrättades större delen av det judiska ledarskapet. Judarna gjordes i propagandan till ansvariga för opposition och uppror , som t.ex. i Prag 1968.

Ludendorff
Ett annat dokument som präglat den antisemitiska synen på frimureri och frimurarnas kontakter med judar är de böcker som den preussiske generalen Ludendorff 1927 och 1928 publicerade; Frimureriets tillintetgörande genom avslöjandet av dess hemligheter (10). Detta dokument är uppdelat i två böcker som skickades ut till alla upptänkliga institutioner, tidningar, skolor, kyrkor, till polisen, till regeringen o.s.v. Allt för att sprida "information" om frimureriets egentliga innehåll.

Erich Ludendorff föddes i Kruszewnia nära Poznan 1865. Efter en militär karriär flydde han efter första världskriget till Sverige där han bl. a. arbetade med sina memoarer. 1919 återvände han till Tyskland, där han förbittrad av förlusten började arbeta för ultranationalistiska syften. Han deltog i Kapps kupp 1920 och Hitlers ölhallskupp 1923. Ludendorff blev 1924 nazistisk delegat i riksdagen. Ludendorff grundade 1926 Tannenberg Bund, ett ultranationalistiskt, antisemitiskt, antifrimureriskt, antisocialistiskt förbund, som arbetade mot vad Ludendorff kallade die überstaatlichen Mächte, de överstatliga makterna. Dess medlemmar bestod till största delen av officerare från första världskriget. Tannenberg Bund vann aldrig något större inflytande utan de flesta av dess medlemmar vände sig senare till Hitler och nazismen. (11)
Ludendorff var en bitter fiende till kristendomen i alla dess former och argumenterade för formerandet av en ny, tysk religion, baserad på den gamla fornnordiska mytologin.
Trots att Ludendorff länge stått på Hitlers sida började en schism mellan dem under höjden av tredje rikets makt och Ludendorff dog som Hitlers fiende 1937 i Bayern. (12)

Böckernas innehåll
När man ser titeln på böckerna kan man få för sig att Ludendorff var en tidig Mogstad, det vill säga att det är frimureriets ritualer som skall avslöjas. Men det är inte det som är huvudsaken. Trots att Ludendorff visserligen avslöjar ritualer, så är det inte ritualerna i sig som är i fokus utan vad de gör med frimurarna.
Ludendorff företräder nämligen åsikten att de frimureriska ritualerna gör judar av de icke-judar som genomgår dem. Eller, ja, inte riktiga fullblodsjudar, utan låtsasjudar. Och här ligger nästa stora "avslöjande", detta att judarna inte håller vad de lovar, låtsasjudarna kommer inte att få del i den frälsning som judarna utlovar.



När en arier recipierar i frimurarorden gör han det under falska förespeglingar. Ludendorff kan visst förstå att man kan känna sig lockad av frimureriet om det skulle vara vad det utgav sig för att vara. Men när det går upp för den tysk (för det var främst för tyskar Ludendorff skrev) som recipierat vad det är som har skett honom, har han svurit sig så djupt in i det frimureriska systemen att han inte kan eller törs återvända. Rädslan för straffen från de andra frimurarna skulle vara alltför stark.
Därför ser Ludendorff sig som en slags "alla ångerfulla frimurares räddare". Genom att offentligt avslöja frimureriets falskhet och judiska anknytning gör han det lättare för de tyskar som ännu inte blivit helt indoktrinerade att vända sig från orden. Ett exempel på hur Ludendorff "avslöjar" frimurarnas ritualer och symboler är hans tro att recipienden genom frimureriets ritualer blir symboliskt omskuren. Ett av bevisen för detta sägs vara den ohuggna stenen som symboliserar den ofördärvade, naturliga människan och den huggna stenen som för Ludendorff blir den "omskurna stenen".
På detta sätt omtolkar Ludendorff en mängd olika skeden i ritualerna och olika symboler, som förklädet, mursleven et c.

Den judiska ledningen av frimurarorden
Ludendorff hävdar bestämt att det bara är en täckmantel att det finns kristna system. Det är bara ännu ett av judarnas knep för att få hedervärda tyskar att vilja engagera sig i frimureriet. Alla system, oavsett om de var kristna, humanistiska eller deistiska lydde under en hemlig judisk ledningsgrupp, dit bara ett fåtal av de högsta frimurarna hade tillträde.
På grund av detta kritiserar Ludendorff starkt de olika kungar som deltar i frimureriet och innehar ledande positioner inom orden. Däribland den svenske kungen. Genom detta sitt engagemang ger de judarna möjlighet att styra länderna och öppnar dem för den sionistiska inflytandet.

Allt detta måste nu så vara, bröderna i alla länder bilda nu engång en kedja, som är fast sluten och består av lika länkar. En tanke- och viljeström, inledd i en länk, som driver “arbetet“ för judemålen och för folkens förslavande och rasförgätenhet, upptages begärligt och ledes därifrån vidare till de andra länkarna, tills den återvänder till sin utgångspunkt. (13)

Genom sina nära kontakter med Hitler och nazismen kom Ludendorff att spela en viktig roll i utformandet av nazismens syn på frimureriet och spädde på den antisemitiska propagandan. Det var Ludendorff som var nazisternas största "informationskälla" om frimureriet, och hans uppgifter låg bakom den förödelse av frimureriet som skedde i alla länder som kontrollerades av nazisterna under andra världskriget.

Rör det frimureriet?
Rör detta frimurare i Sverige 2000? Jag skulle vilja svara tveklöst ja. Trots att de fascistiska och kommunistiska krafterna inte är på långa vägar så stora och mäktiga som de varit, (tack och lov!) så lever idén om frimurarna som ett ljusskyggt sällskap där alla beslut egentligen tas av män med makt och inflytande, kvar i kvällstidningarnas smutskastningskampanjer och underliga tv-debatter. Detta är inga nazister och stalinister, utan “vanligt folk“ som inte vet något om frimureriet och dess syfte.
Vad gäller protokollen, Ludendorffs böcker och teorierna om konspirationen så är det tyvärr inte så att dessa teorier skulle vara något som tillhör det förgångna eller saknar anhängare idag.
Det kan vara lätt för oss att skratta åt detta, men de som skriver denna typ av propaganda har -även om det naturligtvis rör sig om ett fåtal- ett kusligt sätt att använda sig av halvsanningar som får de som inte är insatta i ämnet att lätt bli övertygade om historiciteten i deras dokument.
Det finns än idag människor som är mer eller mindre övertygade om att frimurare och judar fortfar att konspirera och att de inte tänker sluta förrän de uppnått världsherravälde. Detta är vad de läser och vad de tror på, därför är det oerhört viktigt att vi inom frimurarorden har kunskap om vad som är sant och kan svara för oss då vi angrips av "demokratins dödgrävare" som Bo Setterlind uttryckte det.

 

(1) Den utgåva jag har arbetat med i skrivandet av denna artikel är utgiven av Kurt Lindberg på Förlag Einar Åberg 1934. Titeln har försetts med undertiteln "Judarnas strategiska plan att med lögn och list erövra världsherraväldet".

(2) Unterman, sid 68, se också Dimont, sid 321.

(3) Herzl, Theodor, 1860-1904, österrikisk författare, den moderna sionistiska rörelsens grundare. Då han bevakade Dreyfuss-affären i Frankrike, blev han medveten om behovet av en egen judisk stat och författade flera böcker i denna fråga, men att han skulle ligga bakom Israels vises hemliga protokoll är dock helt befängt.

(4) Israels vises hemliga protokoll, protokoll nr. 15.

(5) Israels vises hemliga protokoll, protokoll nr. 5.

(6) Goj = icke jude.

(7) Israels vises hemliga protokoll, protokoll nr. 11.

(8) Israels vises hemliga protokoll, protokoll nr. 15.

(9) Volume of Sacred Law, här torde avses Bibeln.

(10) Den utgåva jag har använt mig av är den auktoriserade översättningen från tyskan som kom ut på E.P. Holmwalls förlag i Stockholm 1928 och 1929.

(11) Snyder, sid 341.

(12) Snyder, sid 214.

(13) Ludendorff, vol II sid 175.