|
För den som vill vandra i Tempelriddarnas fotspår är Paris "väl värt en resa", om man får travestera Henrik av Navarras ord, 1593. Man kan till att börja med styra stegen till Ile de la
Cité, stadens vagga, ön mitt i Seine. På den västra udden ligger Place Dauphine. (Se omslagsbilden på Örebrofrimurarnas tidskrift Gradvis 1997/3).
Här lät Philipé le Bel, (Filip den Sköne) år 1314 resa ett bål, på vilket tempelherreordens stormästare
Jacques de Molay brändes. Kungen lär ha stått i ett fönster i det intilliggande palatset invid Conciergeriet och sett på avrättningen.
Tyvärr kunde jag inte upptäcka någon plakett eller liknande om denna händelse, (*) men i Guide Michelin: Paris 1997:110 kan man läsa om illdådet.
Tempelherreorden hade blivit en stat i staten, ett mäktigt europeiskt finansimperium och en oberoende konkurrent till kungamakten. Denna Orden måste naturligtvis krossas, ansåg kungen. och så skedde.
Nära Place de la République ligger Quartier du Temple. Här byggde Tempelherrarna en befäst inhägnad och ett torn, där folk som ville undgå den kungliga rättvisan kunde söka skydd. Den 13 oktober 1307 arresterades samtliga tempelriddare i Frankrike på en gång.
I Paris kastades stormästaren Jacques de Molay och 140 av hans närmaste män i fängelse. Befästningstornet användes under franska revolutionen som fängelse för den kungliga familjen
(bl a Ludvig XVI och Marie Antoinette). Tornet raserades 1808 för att undvika att platsen blev en vallfartsort för rojalister (Guide Michelin: Paris 1997:315 f.).
Idag ser man inga spår av Ordens förflutna i denna del av staden. Här finns numera en liten park, Square du Temple och en lagerbyggnad, där man säljer bl a begagnade kläder. Ingen plakett upplyser om att den en gång så mäktiga Orden här hade sitt högkvarter.
Vill man få ett optiskt intryck av Tempelherreordens krigiska bedrifter, får man bege sig till Versailles, ca 30 minuter med pendeltåg
(RER) väster om Paris. Där visar man för första gången på mycket länge fem salar i nedre botten av slottet (ingång A eller B): Salle de
Croisades. Utställningen visar historiska monumental-målningar med motiv från korstågen, t ex "Övergången över Bosporen", "Slaget utanför Antiokia", "Intagandet av
Marrah", "Godefroy de Bouillons begravning", Belägringen av Rhodos". Mycket anslående är tavlan "Tempelherreordens kapitel i Paris 22 april 2021". Bland övriga målningar fäster man sig särskilt vid Jacques de
Molay, då han intar Jerusalem och ett portträtt av honom. i taken av samtliga salar
finns vapensköldar avbildade. Någon dokumentation om dessa salar fanns inte att köpa i maj 1998. Däremot kan man köpa litteratur om Tempelherreorden i bl a Louvren och på Grand Palais vid
Champs-Elysées.
På det senaste muséet visades sommaren 1998 en mycket sevärd utställning L'Art au temps des rois
maudits: Phillipe le Bel et ses fils 1285 - 1328 (Konsten på de fördömda kungarnas tid: Filip den Sköne och hans söner 1285 - 1328). Jag inhandlade en informativ, illustrerad skrift:
"Brève Histoire des Ordres Réligieux Militaires" och två böcker: A.
Demurger, "Vie et mort de l'ordere du Temple" (Seuil 1989) och J.
Favier, " Phillipe le Bel" (Fayard, ny uplaga 1989). I den senaste kan man på sidan 480 läsa följande ( i fri översättning):
"Det led mot kväll. Man reste i all hast två bål, på udden nedströms, väster om palatsets trädgård. Då solen gick ned, steg Jacques de Molay och Geoffroy de Charnay modigt upp på bålet. Stormästaren klädde själv av sig, han behöll bara en linne skjorta på 'Gud kommer att hämnas vår död' utropade han. Han bad att få bli vänd mot
Notre-Dame katedralen. knappt synlig mellan husen. Därpå dog de, först Molay sedan Charnay med ögonen riktade mot öster".
|
