EN  
FRIMURARE
GRAVS
MYSTERIUM

Klaus Hedbergs korta sam man- fattning av Fredrik Wulz  intres- santa berättelse om en frimuraregrav för oss in i arkitekturens, geomet- rins och talsymbolikens förtrollade värld.


 

Arkitekten

Georg Adolph Demmler föddes i Berlin den 22 december 1804. Som son till en välbärgad skorstensfejare växte han upp under befrielsekrigen mot Napoleon i Güstow i Mecklenburg. Han började 1819 redan som 15-åring sina studier på Berliner Bau- und Kunstakademie, först hos skaparen av Qadrigan (segerskulpturen på Brandenburger Tor i Berlin), skulptören Johann Gottfried Schadow, som 1790 hade recipierat i "Royal York", en av Berlins frimurare loger.

Demmler var den tongivande arkitektan i storhertigens residensstad Schwerin och han satte sin prägel på dess stadsbild med ett stort antalramför allt offentliga byggnader. Läget av hans eget stadspalats vid hörnet av Arsenalstrasse / Mecklenburgerstrasse med vy över den anlagda sjön Pfaffenteich talar om Demmlers höga sociala ställning, både i Schwerin och i storhertigdömet Mecklenburg.             

Demmler                                                                                      Georg Demmler
 

Frimuraren

Med hänseende till den rådande idealistiska stämningen förefaller det troligt att Demmler attraherades av de frimureriska idealen tolerans och jämlikhet bröderna emellan och historisk tradition.
Han recipierade vid 22 år ålder i den efter det sven-ska systemet arbetande S:t Johanneslogen "Harpokrates zur Morgenröhte" i Schwerin (grundad 11 september 1809, nedlagd 1934, förnyad invigning "Lichteinbringung" 8 mars 1992). Den 29 februari 1832 erhöll han slutligen den högsta graden. Han var en aktiv frimurare som kring 1836 innehade ämbetet som Ceremonimästare under flera år och var Förste Bevakande Broder mellan 1845 och 1851.

På hans initiativ inrättade logen Harpokrates år 1830 en söndagsskola för obemedlade unga män för att utbilda dem i byggandets hantverk. Br. Demmler deltog själv i denna inrättning, som är ett talande exempel på praktiserandet av frimureriets bildnings- och barmhärtighetsideal i förening med social omsorg. Efter en sexårig utlandsvistelse och återkomst 1857 till Schwerin deltog han under alla sina levnadsår i logearbetet i alla grader. Den 18 oktober 1876 firade S:t Johanneslogen Harpokrates zur Morgenröthe Br. Demmlers 50-årsjubile-um som frimurare på storhertigens jaktslott Friedrichsthal vid Schwerin.

 

Gravkapellet

Ett år efter att Demmlers hustru gått bort, den 7 mal 1862, öppndes i Schwerin den nya kyrkogården, anlagd efter Demmlers förslag. Han beslöt att rita och låta bygga ett gravkapell för sin hustru och för sig själv. Året därpå, den 23 oktober 1864, gravsattes hans hustrus kista i detta frimureriska monument "under stort deltagande" av ortens befolkning.

Varje gravplats är ett monument, (lat. monere: att minnas) oberoende av storlek och utformning, oberoende om det är faraonernas pyramider, en liten sandhög i öknen smyckad med glasskärvor, en sarkofag, en stenplatta eller ett enkelt kors.
Med gravkapellets arkitektur har Br. Demmler rest ett monument över sin älskade hustru, över sitt liv och sin tro. Inte minst reste han med gravkapellet ett monument över Frimurare Orden

.

Graven                                                                            Gravkapellet

Geometrins och talens mystik

Demmlers gravkapells distinkta form av en kub är givetvis inte en tillfällighet utan ett klart val med tydlig hänvisning till figurer - och därmed också till talen - som symbolbärare. Kapellets kubiska form talar om geometrins betydelse, måtten talar om talens symbolik. De frimureriska symbolerna å sin sida antyder att vissa figurer och proportioner med uråldriga betydelser låg till grund för kapellets gestaltning.

Vissa geometriska figurer är tidlösa och interkulturella betydelsebärare, vilka C. G. Ljung i "Människans symboler" betecknar som arketyper. Till dessa räknas idealfigurerna liksidig triangel (symbolen för stabiliteten, det Gudomliga, Treenigheten), kvadraten (jorden och jordelivet), cirkeln (det eviga, tiden utan början och utan slut, det absoluta) och inte minst kuben som föreställer den fulländade perfektionen.

Till skillnad från dess entydiga och regelbundna figurer kan rektangeln ha vilken form som helst: från utdraget långsmal till kompaktkort. Sedan urtiderna utvecklades ur idealfiguren kvadrat, rektanglar med sidor som står i bestämda relationer till varandra.

Diagonet och trionet                                         bild 1. Diagonet     bild 2. Trionet

Två av dessa speciella rektanglar är Diagonet resp. Trionet. Diagonet (bild 1), har en kvadrats sida och dess diagonal som andra sida = 1:a 2. Trionet (bild 2), är den triangel som omskriver idealfiguren liksidig triangel. Om man fäller upp två av denna liksidiga triangels sidor, så att de står vinkelrätt på triangelns bas, erhåller man en kvadrat med triangelns sidor.

En annan av de speciella rektanglarna är dubbelkvadraten, vars sidor förhåller sig till varandra som 1 : 2. Dubbelkvadraten har en speciell betydelse pga att sedan oräknelig tid konstrueras med dess hjälp det Gyllene Snittet som är en sträckas osymmetriska delning i perfekt balans mellan delarna och deras förhållande till hela sträckan ( m : M = M : [M + m] ). Förekomsten av en dubbelkvadrat tillkännager alltid närvaron av det Gyllene Snittet och därmed den geometriska symbolen för föreningen av det dynamiska livet (asymmetrin) med Gudomlighetens eviga stabilitet (balans).


Kapellets huvudfasad                                               
bild 3. Kapellets huvudfasad

 

Bilden av gravkapellet

Gravkapellet karakteriseras av en stram, spegelsymmetrisk komposition. Anläggningen delas in i tre delar: kapellets kub, de tillbyggda sidogravkammarna i 3 avsatser och utanför sidogravkammarna avtrappade terrasser i 7 höga steg. (bild 4).

Kapellet har en huvudfasad med en port mot vägen (bild 3). Ovanför porten höjer sig en minnestavla med inskriften: "Erb. Begräbniss Demmler MDCCCLXXXIII" (Familjegrav Demmler 1863). Huvudfasaden och sidokammarnas fronter är smyckade med frimureriska symboler. Kubens krön, en mörkgrå fris, omslingras av ett band knutet i oändlighetstecken. Murverket som infattar porten avslutas med en slutsten, smyckad med en inmejslad ros i mitten av ett Y. Entrén flankeras av två fristående kolonner. Tomten avgränsas mot vägen (och även på toppen bakom anläggningen)av ett gjutjärnsstaket som uppdelas av fyra stenpålar med en vas.

 

Kapellets terasser bild 4. Kapellets terrasser

I sektionen genom byggnaden (bild 5) syns det låga gravvalvet under stengolvet i kapellets kammare varifrån en järnstege leder ned. Medan grav-valvet fylldes med torr sand är gravkammaren dekorerad med pilastrar, frimureriska symboler och två medaljonger på norra väggen vilka föreställer Demmler och hans hustrus porträtt.

Hela anläggningen andas stark komposition som ställer den stereometriska arkitekturen i stark kontrast mot kyrkogårdens natur. För gravkapellet valde Demmler den plats som han i sitt testamente beskrev som den vackraste på den nya kyrkogården. Kapellet ligger på en backe som vänder sig mot söder, med en vacker vy över ett med lövträd bevuxet landskap och en insjö vid foten av ett berg.

Sektionbild 5. sektion
Genom kapellets uppglasade port fångas ljuset från söder i det lilla kubiska rummet på knappt 4x4x4 meter. Det är tydligt att Demmlers avsikt var att skapa ett ljust och soligt kapellrum där mörker inte råder bland frimureriska symboler.
Demmlers val av platsen kan ses mot bakgrunden av romantikernas förbundenhet med - och tom dyrkan av - naturen, som de i enlighet med Rousseau på 1700-talet ansåg vara ofördärvad och en förebild för civilisationen. I detta sammanhang är det intressant att den legendariska och under viss tid inflytelserika Rosenkreutzer Orden redan på 1600-talet förklarade naturen som en förebild för människors utveckling till moralisk fulländning.

 

Gravkapellets symboliska geometri

Som vi kommer att se sammansätter sig grav-kapellets överordnade geometri av tre figurer med tung symbolik. Halvcirkeln som symbol för föreningen med det Gudomliga, den rätvinkliga triangeln som står för rättvisa, förnuft och logik och för det tredje kvadraten som representerar det levande livet. Följdriktigt är det endast kvadraten som presenterar sig konkret med kuben medan halvcirkelns och triangelns immateriella närvaro uppenbarar sig först vid inlevelsefullt studium.

En geometrisk analys visar att anläggningens bredd och höjd är infogad i en halvcirkel (bild 6), som spänner från öster till väster. Som endast en geometrisk samordning skulle denna halvcirkel vara tämligen ointressant. Men i den föreliggande sakrala situationen ligger det nära till hands att se en symbolisk betydelse i denna halvcirkel, nämligen bilden av en imaginär regnbåge i sina 7 färger.

Föreställer vi oss nu hur denna regnbåges halv-cirkel spänner från öster till väster över ljusaxeln mellan söder och norr, så framträder en märkvärdig symbolisk bild. Dess fängslande symboliska innebörd är att den representerar ljusts alla skiftningar över dygnet och dess tider: från morgonrodnaden i öster till middagssolen i söder, mot kvällsskymmningen och dagens avslutning i väster och midnattens mörker i norr. 

 

bild 6.Regnbågens halvcirkel och den inskrivna rätvinkliga triangeln

Utöver regnbågens teoretiska, teologiska symbolik har halvcirkeln också vissa geometriska egenskaper av intresse. Eftersom varje triangel inskriven i en halvcirkel har en rät vinkel över hypotenusan (triangelns längsta sida) är även detta geometriska axiom företrädd med den liksidiga, rätvinkliga triangeln i huvudfa-saden (bild 6). Denna immateriella triangel, repre-senterar Pytagoras sats ( a2+ b2 = c2 ) och indirekt själva Pytagoras triangeln med sidorna 3 : 4 : 5 och tvärsumman 12, avbildad på titelbladet till Andersons Constitusion från 1723.

Regnbågens halvcirkel välver sig över grav-kapellets kub (se bild 6) som avbildas som en kvadrat. Denna i halvcirkeln inskrivna kvadrat låter oss ana att den under marknivån fullbordade hela cirkeln omsluter en dubbelkvadrat. Därmed annonseras både den sublima närvaron av det Gyllene Snittet och den symboliska geometrins fortsättning under marken.

Kvadratenbild 7. Kvadraten mellan kolonnerna 
med Gyllene Snittet i punkt GS

 

 

 

Knippekolonnerna

Förutom själva gravkapellet är det kolonnerna intill porten som omedelbart drar uppmärksamheten till sig genom deras framskjutna placering. Men främst väcker kolonnernas ovanliga utformning intresset. Det är uppenbart att dessa kolonner har en särklassig symbolisk uppgift att fylla. Fristående kolonner förekommer i de flesta historiska kulturer, så även i den gammaltestamentliga. Detta intygar kolonnerna framför Salomotemplet på berget Moria, till vilka Demmlers knippekolonner enligt inskriften refererar till.

 

Knippelkolonnerbild 8. De två knippelkolonnerna

En enkel uppmätning (bild 7) klargör att knippekolonnerna framför Demmlers gravkapell bildar en kvadrat eftersom axlarnas avstånd är lika med deras höjd. Detta kan tydas så att de föreställer en symbolisk situation i frimureriet där medbröderna uppmanas att söka och vinna kunskap mellan dessa kolonner. Framför gravkapellet föreställer denna kvadrat en av livets trösklar: på vägen till gravkammaren måste denna kvadrat - livets symbol - passeras liksom livet oundvikligen måste genomskridas.

Med hänsyn till kolonnernas eminenta betydelse måste man utgå ifrån att också med deras höjd skall göras en utsago, vilket faktiskt visar sig med en geometrisk rekonstruktion. Som på bild 7 kan ses, motsvarar kolonnernas höjd delningen av kapellväggen med Gyllene Snittet i punkt GS: den osymmetriska delningen av en sträcka i idealisk balans.

 

Portoppningens geometribild 9. Portöppningens geometri. Diagonalen a5 i dubbelkvadraten ger spetsbågens höjd

1 + 2 + 3 + 4 + 5

Det borde vara alldeles uppenbart att gravkapellets geometri inte präglas av nyttofunktionen och allra minst av slumpen eftersom inget sker utan avsikt. Med detta som utgångspunkt uppstår frågan om den geometriska ordning som styr placeringen av de fem symboler som pryder gravkapellets kvadratiska huvudfasad: de två kolonnerna, de två korsen samt slutstenen med Y-et och rosen. En enkel arkitekt skulle ha placerat korsen ovanpå kolonnerna och kolonnerna i centrum av väggstyckena mot väggen. Så är här tydligen inte fallet. Förklaringen är att varje prydnad bildar sin egen axiala ordning inom kvadratens geometri.

Kvadraten själv är en helhet med givna symmetriaxlar som halverar sidorna i två delar och indelar kvadratens yta i fyra kvadranter (bild 8). 

 

3 delningbild 10. Fasadkvadratens 3-delning. Portens, väggstyckenas och minnestavlans bredd

Därutöver bestämmer symmetriaxlarnas korsningspunktdörrens höjd medan höjden av portens spetsbåge förhåller sig till portens bredd som 1 :a 5 (dvs diagonalen i en dubbelkvadrat ) (bild 9). Portens bredd är en tredjedel av väggens varmed kvadratens sidor delas i det symboliska 3-talet och ytan i 3 x 3 = 9 kvadranter (bild 10). Den nästa indelningen visar att korsens axlar ligger på kvadratsidornas 4-delning (bild11). Slutligen stämmer positionen av kolonnernas axlar överens med kvadratens 5-delning genom vilken också de två korsen med Y-et och rosen samordnas (bild 12).

Entréfasadens axiala indelningar visar sig följa den fascinerande talsymboliken av de på varandra följande talen 1-2-3-4-5. Att förklara dessa tals omfattande och interkulturella symbolik överskrider denna artikels ram. Låt oss bara konstatera att de fem första talen i sig och som tvärsumma representerar både det Gudomliga och det världsliga, både det oföränderliga och det osäkra föränderliga.

 

4 delningbild 11. Fasadkvadratens 4-delning: 
Slutstenen och de båda korsen

 

 

 

 

 

"Du är av stoft"

I Demmlers testamente finner vi en märklig bestämmelse. Han önskade att bli bisatt i gravkammaren bredvid sin hustrus kista, men först tidigast 30 år efter hans egen död skulle både hans och hans hustrus kistor flyttas till gravvalvet under kapellets golv. Valvet skall fyllas med torr sand och tillslutas med det med ett inhugget Andreaskors försedda stenblocket. Enligt testamentet skall sedan ett tresidigt stenprisma upprättas med inhuggen inskrift, som berättar om den begravde Broderns livslånga bekännelse till de frimureriska idealen frihet, jämlikhet och broderskap.

 

5 delningbild 12. Fasadkvadtarens 5-delning: 
Kolonnernas axlar

Enligt Demmler skulle de båda kistorna således under minst 30 år vara synliga genom glasdörren. Hans egentliga avsikt synes ha varit att under denna tid skulle kistorna vila i söderns ljus. Det är detta solljus som i gravkammaren återspeglar årets skiftningar och tränger bort mörkret i kapellet, med vyn över naturlandskapet som breder ut sig nedanför kullen.
Först 90 år efter Br. Demmlers död täcktes kistorna med stenplattan och Andreaskorset efter att ha sänkts ned i jorden i enlighet med de urgamla visdomsorden "Du är af stoft och till stoft skall du åter varda" (Mos. 3:19). Gravkammaren är tom, de frimureriska symbolerna talar sitt tysta språk.

 


Fredik Wulz