
|
GOETHE SOM
FRIMURARE
|
"H�r i Weimar beh�ver vi det egentligen inte"
|
|
|
I "Frimuraren"
1/2000, sid. 24 f., finns en artikel om "Goethe som
frimurare" av Sten Svensson. F�rem�let f�r betraktelsen och
tidpunkten f�r publiceringen var synnerligen v�l valda. Under �r
1999 h�gtidligh�ll n�mligen den litteraturintresserade delen av
V�sterlandet 250-�rs-minnet av universalgeniets f�delse den 28
augusti 1749.
Eftersom Svensson fr�mst skriver om Goethe som f�rfattare
och hans intresse f�r musik, men mindre om jubilaren som frimurare,
vill jag komplettera hans framst�llning med n�gra
"l�sfrukter" som bygger p� �ldre och nyare litteratur.
I Svenska Frimurare Ordens bibliotek p� Blasieholmen
finns f�ljande litteratur om Goethe som frimurare som dock inte tycks
ha utnyttjats av Svensson, om man f�r d�ma av hans litteraturf�rteckning
(sid. 25): tre boktitlar om musik och ett arbete p� tjeckiska.
|
1. H. Wernekke, Goethe und die K�nigliche Kunst. Leipzig 1905.
(F�rfattaren har varit Ordf�rande M�stare i logen
"Amalia", Weimar)
2. G. Deile, Goethe als Freimaurer. Berlin 1908
3. H.C. Freiesleben, Goethe als
Freimaurer. Hamburg 1949
4. F.C. Endres, Goethe und die Freimaurerei. Basel 1949
5. M. Obermann, Der Freimaurer Johann Wolfgang von Goethe. I:
Zirkelkorrespondenz 1999, nr 8,9,10. (F�rfattaren �r Storm�stare
i Gro�e Landesloge von Deutschland, d.v.s. den gren som arbetar
efter det "svenska" systemet.)
I slutet av denna uppsats anges ytterligare och
modernare litteratur (i urval).
|
Innan jag ger min
version av Goethe som frimurare vill jag kommentera n�gra st�llen i Svenssons
artikel, d�r jag st�ller mig undrande (1.) eller har en avvikande
uppfattning (2.).
|
1. S� sent som 1830 talade Goethe om hur han
uppfattat Mozart p� dennes konserter. (Frimuraren 1/2000, sid. 25).
Detta uttalande f�rbryllar mot bakgrund av Goethe-Handbuch 1998,
del 4/2, sid. 725: "Nach Wien ist er [Goethe] auch nie [!]
gekommen, und er hat auch nie ein symphonisches Werk von Haydn,
Mozart oder Beethoven geh�rt."
2. ...hans [Goethes] �vertygelse om att varje
m�nniska m�ste vara �gut und hilfreich� (a.a., sid. 25). I
teorin, ja! L�ser man Sigrid Damms lovordade monografi
"Christiane [Goethes sambo, senare hans hustru] und Goethe.
Eine Recherche (14:e [!] uppl. 1999) � ett arbete som genomg�ende
bygger p� autentiska dokument och brev � f�r man en mindre
sympatisk uppfattning av Goethe som m�nniska. Jag anf�r tv�
exempel (bland flera!):
a. D�dsdomen �ver barnam�rderskan Anna
Catharina H�hn (1783). [D� hade geheimer�det Goethe varit
frimurare i tre �r ...] Goethe var en av de tre ledam�terna i
"Geheimer Conseil" (= �Sekreta R�det�) som hade att
avge ett utl�tande om straffp�f�ljden till hertig Carl August.
Ledamoten Chr.F. Schnau� �r f�r d�dsstraff,
ledamoten, friherre J.F. von Fritsch (tillika Ordf�rande M�stare i
Johanneslogen "Amalia"; se nedan) r�star emot
d�dsstraff, medan ledamoten Goethe pl�derar f�r avr�ttning. Hade
han som skrivit dikten "Das G�ttliche", d�r f�rsta
strofen lyder
Edel sei der Mensch / Hilfreich und gut! /
Denn das allein / Unterscheidet ihn / Von allen Wesen / Die wir
kennen."
varit "en av frimureriets och
m�nsklighetens st�rsta gestalter" (Svensson, a.a.), hade
kvinnans liv kunnat sparas. (Damm 81�95)
b. Hustrun Christianes sista dagar, hennes d�dskamp och
begravningen. "Allein, unter den H�nden f�hlloser [�ok�nsliga�]
Krankenw�rterinnen (�sjuksk�terskor�) ist sie, fast ohne Pflege
[�n�stan utan v�rd�] gestorben. (...). Ihr eigener Sohn ist
nicht zu bewegen gewesen [�kunde inte f�rm�s�], zu ihr zu gehen,
und Goethe selbst wagte es nicht !. (Damm 503) Nobelpristagaren i
litteratur Elias Canetti (1905�1994) konstaterar: "Goethe ist
es gegl�ckt (�lyckades�), den Tod zu meiden (�att undvika
d�den�). Mit K�lte erf�llt es einen (�Man ryser�), da� es
ihm so gut gegl�ckt ist [�att han lyckats s� v�l�]." (Damm
500) Hustrun Christiane d�r den 6 juni 1816 (16 �r f�re maken).
GOETHE DELTAR INTE I JORDF�STNINGEN ... (Damm 507). Han anser d�den
vara en "medioker portr�ttm�lare", han undviker �synen av
d�da m�nniskor. "Ich (Goethe) habe mich wohl in acht genommen (�Jag
undvek�) weder (�varken�) Herder, Schiller noch die (...)
Herzogin Amalia im Sarge (�i kistan�) zu sehen." (Damm 505).
N�r sjukdom och d�d upptr�der i hans n�rhet, f�rdjupar han sig
frenetiskt i sitt arbete, h�ller inte bara fast vid sin vanliga
dagsrytm utan �kar den, han blir mer energisk �n vanligt. "Ich
mu� mit Gewalt (�intensivt�]) arbeiten, um mich oben zu halten (�f�r
att h�lla mig uppe�)." Han m�ter d�den genom att v�nda den
ryggen, han flyr. (Damm 500).
|
|
�KTA H�NGIVEN FRIMURARE?
|
Goethe var allts� frimurare (liksom hans samtida, t.ex. komposit�rerna J. Haydn
(1732�1809), W.A. Mozart (1756�1791), G. Meyerbeer (1791�1864),
A. Lortzing (1801�1851), F. Liszt (1811�1886), filosoferna J.G.
Herder (1744�1803), J.G. Fichte (1762�1814) och f�rfattarna G.E.
Lessing (1729�1781), Chr.M. Wieland (1733�1813) � d�remot inte
F. Schiller (1759�1805). Betr. Schiller se E. Mayer i Quatuor
Coronati, Bayreuth, Jahrbuch Nr. 36/1999, sid. 119 f.) � men var han
ocks� en "�kta", h�ngiven frimurare, som regelbundet
deltog i logearbetet, som s�kte sina br�ders gemenskap? Med st�d av
nyare litteratur (Kelsch, Wilson, Richert, Damm) vill jag starkt
ifr�gas�tta detta.
Lennhoff/Posner (1932:616 ff.) �gnar 4,25 spalter
�t Goethe; i slutet av artikeln kommer f�rfattarna fram till detta
omd�me (i �vers�ttning av F.F.): "F�rst p� senare tid har
fr�gan st�llts, om Goethe var en �god frimurare�.
N�rvarolistorna f�r Johanneslogen �Amalia� ger inget st�d f�r
ett positivt svar. Goethe var f�rvisso ingen aktiv frimurare. Det
hade han (som �mbetsman och f�rfattare; F.F.) ingen tid till. Men
� anser Lennhoff/Posner � han var den st�rste tysk som n�gonsin
burit ett frimurarf�rkl�de."
Det senaste st�rre verket p�
Goetheforskningens omr�de �r Goethe-Handbuch i fem omf�ngsrika
delar (Metzler 1996�1998). Delarna 4/1 och 4/2 (tillsammans 1.270
sidor) behandlar Personen, Sachen, Begriffe. Artiklar om "Freimaurerei",
"Illuminaten" (en orden) och "Ordenswesen"
saknas. Redan h�r b�rjar l�saren ana, att den Konungsliga Konsten
dvs i frimureriet nog inte spelat n�gon st�rre roll i Goethes liv
och verk. Denna skepsis mots�gs dock av den �ldre litteraturen om
Goethe som frimurare (Wernekke, Deile, Endres och Zirkelkorrespondenz
1999/8�10, d�r Storm�staren f�r Grosse Landesloge M. Obermann
m�lar upp en euforisk bild av frimuraren Goethe: "Wenn er �ber
50 Jahre lang und bis zu seinem Tode der Loge angeh�rt (�tillh�rt�)
und an allen (!?])Vorg�ngen (�h�ndelser�) in der Loge regen
Anteil (�livlig del�) genommen hat, kann man mit Fug und Recht
behaupten (�kan man med r�tta p�st� �), da� Goethe ein
�berzeugter (��vertygad�) Freimaurer war." (ZK 1999/8:357)
Mot bakgrund av tillg�ngliga fakta (logens n�rvarolistor, brev, utl�tanden)
ska vi nu se, om han verkligen var det.
Redan under sin studietid i Frankfurt/Main f�rs�kte Goethe 1764
att bli medlem i ett hemligt s�llskap, "Arkadische
(�idyllisk, lantlig�) Gesellschaft Philandria"; han var d�
endast 15 �r. Ans�kan avslogs p� grund av Goethes d� n�got
vidlyftiga leverne. (Deile 3 ff.) � Som ung jurist (1772) i staden
Wetzlar (Hessen) l�t han sig upptas i en filosofisk/mystisk
s�llskapsorden ("Rittergesellschaft"), som dock inte hade
n�got med frimureri att skaffa. (Deile 14 f.)
|
Anna Amalia
|
GOETHE I WEIMAR
Den 7 november 2020 anl�nde den 26-�rige
Goethe till den lilla staden Weimar (Th�ringen, i hj�rtat av
Tyskland; den hade d� ca 6.000 inv�nare. Han kom p� inbjudan av
hertigen Carl August. Uppgifterna f�r den unge juristen var
inledningsvis obest�mda, liksom vistelsens l�ngd, men ganska snart
betroddes Goethe med ansvarsfulla uppgifter inom hovf�rvaltningen
(han blev geheimer�d) och stadens kulturliv (s�rskilt inom teaterverksamheten). Bortsett fr�n n�gra resor, bl.a. till Italien,
kom han att stanna i Weimar fram till sin d�d den 22 mars 1832.
�r 1780 ans�kte Goethe om medlemskap i
Johanneslogen "Amalia zu den drei Rosen", en utpr�glad
hovloge, som hade grundats 1764. Sitt namn hade den efter hertiginnan
Anna Amalia, en av logens gynnare. Ordf�rande M�staren, tillika
ministern och Goethes kollega, friherre Jakob Friedrich von Fritsch,
var tydligen kritiskt inst�lld till den (d� �nnu inte nobiliserade)
unge karri�risten f�r han l�t den s�kande v�nta i 4,5 m�nader p� sin reception. Den 23 juni 1780, dagen f�re Johannes D�parens
dag (frimureriets f�delsedag) upptogs Goethe som l�rling i
"Amalia". Ordf�rande M�stare von Fritsch var fr�nvarande
... Enligt n�rvarolistan f�r 1781 omfattade logen 57 br�der som kom
fr�n Weimar och sm�st�derna i n�rheten; den bestod av �mbetsm�n,
officerare, teologer, l�kare och professorer (Richert 46). Man hade
ocks� Tj�nande br�der.
|
Logehuset i Weimar
|
Logen "Amalia" var vid den tiden underst�lld den s.k.
Strikta Observansen [�ovillkorlig, blind lydnad�], ett
h�ggradsystem som kommit fr�n Frankrike; dess medlemmar ans�g sig
vara legitima efterkommande till medeltidens tempelriddare. Med sitt
sv�rmeri f�r medeltiden, sin legendbildning och en mystisk
kristendom (Humanit�t 5/1999:8), sin vidlyftiga hierarki och sina
ritualer gick den Strikta Observansen under p� grund av sin
"inneh�llsl�shet" (Lennhoff/Posner 1932:1523). Slutet kom
med generalkonventet i Wilhelmsbad/Hanau, juli/augusti 1782. F�r
Lessing var detta frimurarsystem "en dr�m" [f�rmodligen om
ett h�gadligt, ridderligt f�rflutet], f�r Goethe var den Strikta
Observansen "en r�dvit maskerad". Lennhoff/ Posner
1932:1524 beskriver den som ett "sorgligt kapitel" i
frimureriets historia. En viktig bok f�r f�rst�elsen av sv�rmeriet
f�r medeltiden och ridderliga lekar i v�r tid �r professor Johan
Huizingas arbete Homo ludens. Vom Ursprung der Kultur im Spiel.
(Originalet p�
nederl�ndska 1938, p� tyska 1939) Svensk
�vers�ttning av professor Gunnar Brandell (1945): Den lekande
m�nniskan (Homo ludens).
Att den Strikta Observansen inte saknar intresse f�r Svenska Frimurare Orden
framg�r av ett nytt arbete av ledamoten av forskningsf�reningen
"Frederik" (Flensburg) Klaus Feddersen: Rituale des hohen Ordens vom
heiligen Tempel zu Jerusalem, auch Strikte Observanz genannt (...). Selbstverlag
1999 (382 sidor). P� sidan 9 s�ger f�rfattaren, att den Strikta Observansen
�nda in i v�r tid bevarat "stort inflytande" p� det svenska
systemet. Av s�rskilt intresse f�r svenska frimurare torde kapitel 11 (sid.
251�274) vara: Geschichte des Ordens der Tempelherren, wie sie von dem Herzog
von S�dermanland an die Strikte Observanz �bergeben wurde. Eftersom hans bok
ligger vid sidan om det �mne som behandlas h�r, avst�r jag fr�n i och f�r
sig f�r en svensk frimurare intressanta citat. Feddersens arbete kan kanske bli
f�rem�l f�r en s�rskild artikel l�ngre fram.)
|
|
Goethes logesmycke i
guld med bl�tt band
|
Ett �r efter sin reception anh�ller
(!) Goethe om f�rtida befordran, han blir nu "ges�ll",
d.v.s. medbroder. Den 2 mars 1782 blir han m�stare. Samma �r, p�
Johannes D�parens dag, st�ngs templets portar p� grund av den
ideologiska kris som den Strikta Observansen v�llat och det virrvarr
som r�dde i det tyska frimureriet.
Under n�gon tid (1783�1805) �r Goethe, liksom hertig Karl
August, hans intime v�n � medlem av Illuminaterna, en Orden som bl.a. kr�vde
radikala reformer mot furstligt -. (Kelsch 8 f.; Lennhoff/Posner 1932:729 ff.)
Om sin tid hos Illuminaterna skriver Goethe till v�nnen
Kayser: "... so habe ich auch gefunden, da� in der kleinen Welt der
Br�der alles zugeht (�allt f�rsigg�r�) wie in der gro�en und in diesem
Sinne (�s�lunda�) hat es mir viel genutzt (�gagnat mig mycket�) diese
Region zu -." (Richert 54)
Goethes litter�ra verksamhet under denna tid �terspeglar
hans skepsis mot frimureriska former. Han skrev lustspelet "Der
Gro�-Kophta" (�egyptisk magiker�, syftar p� bedragaren A. Cagliostro,
1743�1795; se Lennhoff/Posner 1932:246 ff.) �r 1791. Det tycks inte ha gjort
n�gon st�rre succ�. Martens (1979) kommenterar stycket med f�ljande ord:
"Allt det esoteriska, alla frimureriska arcana (�hemligheter�) och
ritualer tycks hos Goethe endast anv�ndas som hokus-pokus och medel att dupera
folk." (Richert 64)
N�gra �r senare, 1807, ans�ker br�der fr�n den
n�rbel�gna lilla universitetsstaden Jena hos hertig Karl August om
att f� grunda en loge. Goethe, i sin egenskap av minister och
frimurare, f�r i uppdrag att utarbeta ett utl�tande. (Hans negativa
svar m� delvis ses mot bakgrund av oroligheter bland
"jakobinska" studenter och r�dslan f�r revolution�r
smitta fr�n Frankrike.) "Jag (Goethe) vill inte f�rneka, att
frimureriet i stora st�der har haft och m� ha gynnnsamt inflytande
p� de obildade massorna (original: "rohe (!) Massen").
�ven p� mindre orter, som t.ex. Rudolstadt, �r en s�dan verksamhet
gagnelig f�r s�llskaplig samvaro. H�r i Weimar beh�ver vi det
(frimureriet) egentligen inte, och f�r Jenas del anser jag detta
ordensv�sende (...) vara farligt." (Deile 45; Kelsch 36)
Logen "Amalia" skulle f�rbli st�ngd
fram till �r 1808, d.v.s. i 26 �r! N�r den �ter �ppnade sina portar
den 24 oktober kom den att arbeta efter Friedrich Ludwig
Schr�ders ritual, ett "bl�tt" frimureri som omfattade
enbart Johannesgraderna, i stort sett det engelska systemet. Goethe
var fr�nvarande sagda kv�ll, han befann sig d� i Jena, hade i och
f�r sig f�r avsikt att delta i �terinvigningen, men �ndrade sig,
n�r han erfor, att hertiginnan hade f�r avsikt att komma till Jena
f�r att bese museerna d�rst�des. (Deile 53 f.) Goethe var alltid
"ein treuer Diener seines Herrn" (en furstelakej) f�r att
citera en pj�stitel av F. Grillparzer (1830).
|
|
Hertig Karl August
av Sachsen-Weimar-Eisenach.
Ok�nd konstn�r 1780. Ett m�rkligt portr�tt, d�r konstn�ren
framh�ver den unge furstens beslutsamhet.
|
ALLT MERA PASSIV
Efter 1808 distanserade sig Goethe alltmer fr�n
logearbetet. (Humanit�t 5/1999:9). "Von einer t�tigen Mitarbeit
(�aktiv medverkan�) Goethes in den folgenden Jahren ist nichts
bekannt." (Kelsch 10) Han bes�ker dock sin loge n�gra g�nger
under �r 1809, bl.a. den 4 april, d� den 76-�rige Chr.M. Wieland
recipierade. Fyra �r senare, den 18 februari 1813, h�ll Goethe det mycket
l�nga �minnelsetalet �ver den allm�nt avh�llne f�rfattaren
Wieland. (Deile 187 ff., Kelsch 37 ff.)
1812 anh�ller Goethe skriftligt att f� bli passiv
broder, "da es mir unm�glich f�llt (�d� det �r om�jligt
f�r mig�), den Logen regelm��ig beizuwohnen (�att regelbundet
delta i logearbetet�)" (Deile 64). 1815 st�r Goethe som fadder
f�r sin son August (1789�1830), som s� sm�ningom blev
ceremonim�stare i "Amalia". Det var sista g�ngen som
geheimer�det bes�kte sin loge. (Han hade d� 17 �r kvar att leva.)
|
DE SISTA �REN
Goethe firar 1830 50-�rsjubileum som frimurare.
Han �r dock opasslig och kan inte ens ta emot en grupp br�der fr�n logen
som ville �verl�mna ett diplom med hans utn�mning till
hedersledamot av logen. Han revancherade sig dock med att �vers�nda
dikten "Dem w�rdigen Bruderfeste", som l�stes upp vid Johannesfesten
1830. (Wernekke 162; Richert 84)
Goethe d�r den 22 mars 1832. Minneslogen f�r honom �ger rum den
9 november samma �r. Deputerade M�staren von M�ller sade d� bl.a.
i sitt tal: "Goethe var innerst inne frimurare, ty oavl�tligt
str�vade han efter det allsidiga ljuset, och han hade ocks� behov
att dela med sig av detta ljus till andra, det ljus som i s� rikt
m�tt f�rl�nats honom (...). �ver 50 �r tillh�rde han
frimureriet, och var f�retr�desvis verksam, n�r logen
"Amalia" ansl�t sig till det enkla, urgamla systemet.
Oavbrutet deltog han alltsedan dess i varje betydelsefull h�ndelse,
vid varje st�rre logeh�gtid, p� s� s�tt att han granskade och
godk�nde de mera viktiga talen, s�ngerna och arrangemangen." (Richert
86; Wernekke 60 ff.)
|
EPILOG
Epilog av Th. Richert i Q.C. Nr. 36/1999, sid. 86 f.
i fri �vers�ttning av F.F.
|
Goethes relationer till frimureriet kan grovt indelas i tre faser. I
den f�rsta fasen fr�n 1780 till 1785 sysslade han intensivt med
frimurerisk litteratur och de olika str�mningarna i logerna, men han intresserade
sig inte f�r inneh�llet i logearbetet. � ena sidan s�g han i sitt
medlemskap ett medel att f�rb�ttra sin samh�lleliga position.
D�rf�r betonade han i olika skrivelser till Ordf�rande M�staren]
v. Fritsch f�rdelarna med sin reception. � andra sidan var han som
regeringsmedlem alltsedan 1781 uppm�rksam p� alla initiativ som
skulle kunna bli politiskt farliga .
Den andra fasen varade fr�n 1788 till 1808. Den
k�nnetecknas av en utpr�glad "polisi�r" attityd hos den
alltmera konservativa ministern gentemot hemliga grupperingar, t.ex.
orosh�rden i Jena, sedan f�ljderna av franska revolutionen.
F�rbuden 1789, 1797, 1803 och 1807 drabbade s�v�l frimurare som
studenter. Det viktigaste verket under denna period med relevans f�r
v�rt �mne �r lustspelet "Der Gro�-Kophta" (1791), d�r
han driver med hemliga s�llskap.
N�r Goethe under den tredje fasen fr�n och med
1808 �ter blev masoniskt aktiv, berodde det p� att hertigen Karl
August l�t inr�tta en loge. Minister Goethe deltog i arbetet av
lojalitet mot sin herre, d�remot inte av entusiasm f�r frimureriet.
N�gon vidare aktivitet fr�n Goethes sida kan man inte l�gga m�rke
till under hans sporadiska logebes�k, om man bortser fr�n
�minnelsetalet f�r Wieland, f�rmodligen ett uppdrag av Karl August.
Fr�n och med 1815 deltog Goethe inte mera i logearbetet, han bidrog
dock med �tta dikter och litter�ra bidrag, inte s�rdeles mycket
under hans 17 �terst�ende �r.
Om man tittar n�rmare p� talens och dikternas
�mnen, m�rker man liksom i breven under den f�rsta fasen, att det endast var s�llskaplig
samvaro och allm�n moralisk fostran som Goethe f�rknippade med
frimureri. Logeverksamhetens inneh�ll och former intresserade honom
f�ga, ej heller tog han del av diskussionen om masoniska reformer och
den gryende frimureriska forskningen. J�mf�rt med Herders och
Fichtes frimureriska bidrag �r Goethes marginella. Myten om den
ivrige och �vertygade frimuraren Goethe �verensst�mmer inte med
fakta.
Goethes v�sentligaste, bevarade bidrag till frimureriet
torde vara hans dikter, s�nger och minnestal. Texterna finns
�tergivna hos Wernekke 150 ff. Den f�rn�mligaste masoniska dikten
av honom �r enligt min mening "Symbolum". Den f�rtj�nar
att �terges in extenso och i original.
(Wernekke 154)
|
|
Des Maurers Wandeln
Es gleicht dem Leben,
Und sein Bestreben,
Es gleicht dem Handeln
Der Menschen auf Erden.
Die Zukunft decket
Schmerzen und Gl�cke
Schrittweis dem Blicke.
Doch ungeschrecket
Dringen wir vorw�rts.
Und schwer und ferne
H�ngt eine H�lle
Mit Ehrfurcht, stille
Ruhn oben dieSterne
Und unten die Gr�ber
|
Betracht� sie genauer
Und siehe, so melden
Im Busen die Helden
Sich wandelnde Schauer
Und ernste Gef�hle.
Doch rufen von dr�ben
Die Stimmen der Geister
Die Stimmen der Meister:
Vers�umt nicht, zu �ben
Die Kr�fte des Guten.
Hier winden sich Kronen
In ewiger Stille,
Die sollen mit F�lle
Den T�tigen lohnen!
Wir hei�en euch hoffen.
|
Det efter luftangrepp p� Weimar raserade logehuset
|
|
Folke Freund
|
Litteraturf�rteckning
(I urval � ut�ver den litteratur som �r
uppf�rd i b�rjan av denna uppsats)
Damm, S.: Christiane und Goethe. Eine Recherche.
Frankfurt/M. etc. 14:e uppl. 1999
Goethe-Handbuch in vier B�nden. Stuttgart 1996�1998
Humanit�t. Das deutsche Freimaurer Magazin.
5/1999 (= Temah�fte om Goethe)
Kelsch, W.: Geheime Weisheit und Symbol in
Goethes Alterswerken. I: Forschungsloge Quatuor Coronati, Bayreuth.
Quellen-kundliche Arbeit Nr. 38. Bayreuth 1998
Lennhoff, E./Posner, O.: Internationales
Freimaurer-Lexikon. M�nchen 1932 (Den nya upplagan av Lennhoff/Posner/Binder
hade vid f�rdigst�llandet av denna uppsats �nnu inte utkommit.)
Martens, W.: Geheimnis und Logenwesen als
Elemente des Betrugs in Goethes Lustspiel "Der Gro�-Kophta".
I: P.C. Ludz: Geheime Gesellschaften. Heidelberg 1979
Richert, Th.: Der Geheime Rat Goethe als
Freimaurer und Illuminat. (...). I: Quatuor Coronati, Bayreuth.
Jahrbuch 1999, Nr. 36, sid. 45 ff.
Wilson, W.D.: Das Goethe-Tabu. Protest und Menschenrechte im
klassischen Weimar. M�nchen 2:a uppl. 1999
|
|
|
|