NAZISTERNAS KVINNOR

En ny bok: Anna Maria Sigmund, Die Frauen der Nazis I-II. Wien: Ueberreuter Verlag 1998, 2000. Svensk översättning av Lena Petersson: Nazisternas kvinnor. Lund: Tiedlunds förlag. Del I, 2001, del II, senhösten 2001. Här recencerad av Folke Freund


Det lär fram till 1988 ha publicerats mer än 50.000 boktitlar om Nazityskland. Kan det då finnas behov av ytterligare ett arbete? Ja, för den som i likhet med recensenten vet mycket litet om kvinnorna bakom Nazikoryféeerna är Sigmunds "Die Frauen der Nazis" informativ, seriös och stundtals rent av underhållande. Hittills föreligger två delar på tillsammans 464 sidor. Totalt är det 14 porträtt som tecknas i de båda delarna, däribland Görings båda hustrur Carin och Emmy, Magda Goebbels, Leni Riefenstahl och Eva Braun. 
I del II beskrivs bl.a. Gerda Bormann, Lina Heydrich, engelskan Unity Mitford, Hanna Reitsch och Winnifred Wagner. I en kommande tredje del borde man få läsa om fru Himmler, fru Eichmann, fru Speer m.fl. Här några glimtar ur del I.

Kvinnorna var Hitlers mest trofasta medarbetare, de understödde honom finansiellt, skänkte smycken och andra värdesaker, de var partiets bästa propagandamakare. Men något som helst politiskt inflytande skulle kvinnorna inte ha: "Kvinnansuppgift är att vara vacker och att föda barn", ansåg Goebbels. Och Hitler hävdade 1934: "Den tyska kvinnan vill vara maka och mor, hon vill inte vara "partikamrat", hon längtar inte till fabriken, kontoret eller parlamentet. Ett trivsamt hem, en älskad make och en skara lyckliga barn betyder mer för henne."

Nazisternas kvinnor motsvarade dock inte alltid sina mäns föreställningar om idealkvinnan: Eva Braun avstod inte från Haute Couturekläder, dyrbara skor från Ferragamo i Florens och smink, Margarete Himmler (f.d. sjuksköterska) föraktade sin man alltför mycket för att kunna ta hans idéer på allvar, och Carin Göring och Lina Heydrich ville vara politiskt aktiva. Ej heller de mindre namnkunniga nazidamerna var särskilt intresserade av husligt arbete.

Svenskan Carin von Kantzow (född Fock) var Görings första hustru. Hon var fem år äldre än han och hade en bräcklig hälsa. När hon dog 1931, vid 43 års ålder, var han otröstlig. I sin Berlinvåning lät han inreda ett rum, helt i vitt, ett slags sanktuarium som ingen fick beträda utom han. – Fyra år senare gifte Göring om sig med Emmy Sonnemann. Han hade lärt känna henne i Weimar – på den tiden ett starkt fäste för nazisterna – där hon var skådespelerska. Även detta äktenskap sägs ha varit mycket lyckligt. Emmy ansågs vara sympatisk, godmodig och godtrogen och hade många judiska vänner bland kollegerna på teatern (under 30-talet) som hon via sin man försökte hjälpa. Hon dog 1973 vid 80 års ålder.

 

Bland nazitopparnas hustrur var Magda Goebbels (född 1901) den mest sammansatta naturen. I sin ungdom var hon en tid buddist, sedan hade hon ett förhållande med en sionist (!), Chaim V. Arlosoroff.Men när hon hörde Josef Gobbels tala i Sportpalast 1930 föll hon för hans retorik och karisma. (Han hade då ett kärleksförhållande med en judisk studiekamrat: Anka Stahlherm.) Magda blev nu fanatisk nationalsocialist. Ett år senare skilde hon sig från affärsmannen Günther Quandt (med vilken hon hade sonen Harald) och gifte om sig med Goebbels; de fick sex barn. Mer än sin man sägs hon ha dyrkat Hitler. Tillsammans med sin familj begick hon självmord den 1 maj 1945.

 

Leni Riefenstahl (född 1902) är en av 1900-talets mest mångsidiga och kreativa kvinnor, i sin ungdom var hon dansare, filmskådespelare (gärna i riskfyllda, alpina miljöer) och filmregissör. Hon blev Hitlers favorit med dokumentärfilmer som "Viljans triumf" och de båda filmerna om de olympiska spelen i Berlin 1936: "Den stora olympiaden. Nationernas fest" (del 1) och "Den stora olympiaden. Olympisk ungdom" (del 2). Hennes propagandafilmer anses höra till de bästa som någonsin gjorts, liksom hennes filmer om idrott. Efter 1945 har hon gjort karriär som fotograf (bl.a. "Die Nuba von Kau", 1976). Hon frotterade sig under det "tusenåriga riket" med naziledarna, men anser sig trots detta ha varit en "opolitisk person". Hon hade gärna filmat kommunisternas evenemang och partidagar, säger hon, om man bara hade bett henne om det.

 

Eva Braun (1912–1945), Hitlers älskarinna, får naturligt nog det största utrymmet: 43 sidor. Fadern var lärare, modern sömmerska.I sin ungdom läste hon gärna indianromaner av Karl May, t.ex. "Winnetou", senare, på Berghof föredrog hon Oscar Wilde (!) som stod på index för vanliga tyskar. 1929 blev hon biträde i "partifotografen" Heinrich Hoffmanns fotoaffär. Där lärde hon känna Hitler; tre år senare flyttade de ihop. Hon var enkel, söt att se på och omåttligt stolt över att vara älskarinna till Tysklands mäktigaste man. Enligt Sigmund var Eva Braun aldrig partimedlem! Hitler ville inte ha någon politisk diskussionspartner, han ville ha en okomplicerad, näpen docka, och det fick han i Eva. Om hennes gränslösa naivitet vittnar, att hon efter nationalsocialismens "Endsieg" (den slutgiltiga segern) ville spela huvudrollen i en Hollywood-produktion (!). Mellan 1936 oh 1945 tillbringade hon huvuddelen av sin tid på Obersalzberg, ofta ganska ensam, eftersom Hitler var mycket på resor eller vid fronten. Hon umgicks med sina båda terrier "Stasi" och "Negus", filmade med sin 16 mm kamera (i färg!), var kokett och bytte ofta om, ibland upp till sju gånger om dan. När utländska höga potentater var på besök, fick hon hålla sig på sitt rum. Den 28 april 1945 gick hennes dröm i uppfyllelse: hon blev Frau Hitler. Två dagar senare begick de nygifta självmord.

 


Folke Freund, folke.freund@tyska.uu.se