SALVADOR ALLENDE- FRIMURARE
OCH MARXIST
|
|
|
|
I samband med att jag letade efter material till
ett föredrag om "Politik och frimureri" stötte jag på
en text som fick mig att haja till. Det var den tyska
översättningen av den chilenske presidenten Salvador Allendes sista tal som frimurare (!), hållet i
Kolumbias Storloge, i Bogotá den 28 augusti 1971.
Jag måste
erkänna att jag inte kände till att marxisten Allende hade varit
frimurare. Även de bröder som jag nämnde detta för blev
överraskade. I Europa har ju frimureri och marxism varit som eld och vatten. Jag borde dock ha vetat, att Allende var frimurare, ty
mitt husorgan Svenska Dagbladet hade den 19 september 2020 en
artikel av Dorada La Rana: Salvador Allende. Gentlemannen som trodde
på friheten". Där står det klart och tydligt , att han var
"läkare, socialist och frimurare".
|
|
|
|
Allende och Che Guevara
|
Allende och Castro
|
Allende och Pinochet
|
Litteraturen om Allende är enorm. Den
intresserade läsaren rekommenderas databasen Google (www.google.com);
där ges 49.200 träffar. Jag gick igenom träffarna 1-150 och fick
fram många läsvärda bidrag. Man kan också specificera sitt
letande genom att – efter namnet – lägga till "freemason";
det resulterade i 42 träffar – tyvärr dock föga givande.
Som bakgrund till Allendes frimureriska tal citerar jag följande
text ur The Oxford English Reference Dictionary (1996):
|
"Allende, Salvador (1908-1973),
Chilean statesman, president 1970-1973. Cofounder of the Chilean
Socialist Party (1933) and the first avowed (erkänd) Marxist to
become president after a free election. Allende used his term (ämbetsperiod)
to introduce socialist measures, including the nationalization of
several industries, the redistribution of land, and the opening of
diplomatic relations with Communist countries. Soon faced with a
severe economic crisis, industrial unrest (oro), and the withdrawal
(återkallande) of foreign investment, he was overthrown (störtades)
and killed in 1973 in a military coup led by General Pinochet."
|
Allendes sista logeföredrag, hållet den
28 augusti 1971 omfattar i utskrift 12 A 4-sidor. Meningen med mitt
referat är att återge några väsentliga citat ur hans tal i akt och
mening att göra hans humanism känd bland denna tidskrifts läsare.
(Min översättning baserar sig på br. Paul Müllers
(Zürich/Santiago) tyska översättning som kan läsas i sin helhet
på www.forumreform.org/salve.htm
)
Högst upplyste Stormästare för Storlogen i
Kolumbia, kära Bröder i Högsta Rådet, Ordens högsta
ämbetsmän och alla övriga här församlade Bröder! När jag
blickar
tillbaka på min ungdom, begynnelsen för mitt aktiva liv, minns
jag, att jag, att jag inte hade så lätt att erhålla rätten till
medlemskap i Chiles Storloge, ty jag var på den tiden en rebellisk
student, men när jag knackade på porten till den vördiga logen
"Progressio (framsteg) nr 4, skedde detta av full övertygelse.
I mitt föräldrahem var de frimureriska principerna levande. Vid den
tiden var en av mina äldre släktingar, br. Ramon Allende Palilla
Huelvo Stormästare för Storlogen i Chile och grundläggare av den
loge i Valparaiso som öppnade sina portar för mig. Det var den andra
logen i landet.
Jag levde (då) i den fasta övertygelsen, att frimureriet varken
är en sekt eller ett parti, och att en murare som arbetar med den
ohuggna stenen (d.v.s. med sig själv – F.F.) förbereder denna för
att bli aktiv i den allmänna världen och att det dessutom är en
frimurares plikt att i den allmänna världen verka enligt de
oföränderliga frimureriska principerna. Jag minns ännu mycket väl
den kvällen, när jag för första gången hörde receptionsritualens
ord, att människor utan principer och utan progressiva idéer kan
liknas vid fartyg med trasigt roder vilka lätt går på grund och
kapsejsar.
J
ag erfor också att det i vår Orden varken
finns en social eller samhällelig hierarki. Därmed förstärktes
från första början min övertygelse att Ordens lära, omsatt i
den allmänna världen, skulle kunna ge ett bidrag till den
angelägna förnyelseprocessen som sysselsätter människor i hela
världen och i synnerhet på denna kontinent och vilkas politiska
och ekonomiska beroende ökar dessa länders plågsamma tragedi på
vägen mot utveckling. På grund av denna övertygelse och i tron
på toleransen som en av de ädlaste och förnämsta dygderna, tog
jag under loppet av mina 33 frimureriska år – i olika
logeföredrag – upp frågan, om det mellan mig och bröderna i
logen skulle kunna finnas ett broderligt samarbete, eftersom många
bröder hade svårt att tänka sig, att en sådan samexistens skulle
kunna vara möjlig med en man som i den allmänna världen
offentligt bekände sig till marxismen. Detta faktum (d.v.s.
Allendes politiska hemvist; F.F.) accepterades inom logen, men rönte
ofta liten förståelse i mitt eget politiska parti. Mera än en gång
– under partiets kongresser, det parti som grundades av ingen
mindre än förre Stormästaren för Chiles Storloge –
diskuterades problemet "Frimureri och Socialism". Trots
den strikta intoleransen (!) inom de politiska partierna höll jag
fast vid min rätt att vara både frimurare och socialist. Jag förklarade
högt och tydligt under dessa kongresser, att jag som aktiv förkämpe
skulle komma att lämna det Socialistiska partiet, om man inte
skulle kunna vara "frimurare & socialist" på samma gång;
jag tillade också, att jag aldrig skulle överge socialismens anda
och innebörd. Likaså skulle jag överge logen för den händelse
Orden skulle förklara, att min marxistiska doktrin är oför-enlig
med frimureriet. Jag har dock svårt att tänka mig det. Men om man
likväl hävdade det, skulle jag lämna templet i den övertygelsen,
att toleransens dygd icke praktiseras i dessa kretsar. Jag har
brottats med verkligheten och tycker mig kunna visa upp för er,
mina Bröder i Storlogen i Kolumbia, ett ärligt liv, troget Ordens
lära, inom vår Orden och i den allmänna världen. Under många
år till den dag som idag är – som student som hamnade i fängelse,
som drabbades av temporär relegering och exil – har jag varit
konsekvent i mina övertygelser. Jag kämpade i en politiskt orolig
värld men i ett land med hög politisk nivå, ofta utan någon som
helst chans att någonsin nå presidentämbetet i Chile. Det
lockade mig att "dra en fåra", att "så frön",
att "bevattna" dem – med mitt arbetstyngda liv som
exempel – i den förhoppningen att sådden en dag skulle komma
upp, inte för mig utan för folket, för mina landsmän som är i
trängande behov av förbättrade levnadsvillkor. Chile, som utan
tvekan har uppnått en högre politisk nivå än andra stater på
denna kontinent, Chile är landet där den borgerliga demokratin
tillät alla slags idéer att utvecklas. Denna höga politiska nivå
har uppnåtts genom folkets kamp och vilja som har till mål att
– genom den heroiska kampen – förverkliga de mänskliga rättigheterna,
t.ex. värdighet, trygghet och allas levebröd. Utan tvekan är
Chile i politiskt avseende ett fritt och självständigt land, men
på det ekonomiska området är vi inte oberoende. (…). Vi skulle
vilja, att människorna i Chile "utstrålar" innehållet
i de betydelsefulla orden som utgör triaden i det frimureriska
fundamentet: broderlighet, jämlikhet och frihet. Vi påstår, att
det inte kan finnas någon jämlikhet om några få äger allt och
många inte har någonting alls. Vi anser att det inte kan finnas någon
broderlighet om en regering karakteriseras av individens utsugning.
Den abstrakta friheten måste bereda plats för en konkret frihet,
d.v.s. den teoretiska friheten måste ersättas av en reell,
faktisk frihet. Denna frihet har vi kämpat för, den kämpar vi
fortfarande för och vi vet att vi har krävande uppgifter framför
oss.
Historien har lärt oss att några få irreguljära (olagliga)
loger som "Las Lauterianas" var frö och sådd för
frihetskampen. Och det var här i Kolumbias storloge - jag nämner
detta med stor tillfredsställelse som frimuraren Simón Bolívar,
(t v) (1783-1830; frihetshjälte, president) (…) skrev till
Bernardo O´Higgins, (t h) (1776-1842, sydamerikansk general och
politiker; frimurare), när han hörde om dennes nederlag. Hans ord
– ett upprop till förnyad seg kamp – väckte entusiasm i vårt
fädernesland. (…).
I vårt land – och det gäller även de övriga länderna i
Sydamerika, där en stor del av befolkningen försummats och
nonchalerats – har man på (den långsamma) utvecklingens väg
aldrig lyc- kats lösa problemet med den generella välfärden:
bostad, arbete, sjukvård och utbildning. (…) Därför gällde vår
kamp inte att åstadkomma en politisk förändring, inte ett
regeringsskifte utan vad det gällde var att överlämna makten
till folket, som kräver en genomgripande omvandling på det
ekonomiska, politiska och sociala området. (…). Sanningen är
att att ingen i mitt land numera låter sig luras. Under mera än
ett år har vi spritt Folkfrontens (= "Unidad Popular")
program; vi, det är icke-kyrkligt engagerade människor, marxister
och kristna, det är dessutom författare, "plogens och
industrins människor".(…).
Vi har gått den lagliga vägen inom den borgerliga demokratin,
med löftet att respektera dess lagar, men vi har samtidigt sagt att
vi skulle komma att ändra dem efter en eventuell valseger i akt och
mening att tillförsäkra människorna i Chile en bättre tillvaro,
så att Chile skulle bli ett verkligt fosterland för alla
chilenare. Vi vill inte exportera den chilenska revolutionen, ty den
är avpassad för chilenska förhållanden. (…). Som frimurare säger
jag er, mina Bröder i Storlogen i Kolumbia: I mitt land finns det
inga politiska fångar, i mitt land respekterar man alla rättigheter.
Denna kväll hade jag äran att i sällskap med Chiles ambassadör i
Kolumbia, Br. H. Guirrez, besöka denna loge. Vi hade också sällskap
med generaldirektören för "carabineros", generalen J.M.
Sepulveda, som också är frimurarbroder. Båda vet att mina ord överensstämmer
med sanningen, och skulle det behövas ytterligare vittnen så hänvisar
jag till en närvarande Broder, Kolumbias ambassadör i Chile som
aldrig glömt bort att han är frimurare. Efter min valseger hade vi
glädjen att i logen kunna omfamna varandra som frimurare. (…).
Till sist, mina Bröder i Kolumbia, jag vill att ni må veta, att
jag aldrig kommer att förlora kursen för mitt frimureriska uppdrag
och sinnelag ur sikte. En revolution utan sociala offer är otänkbar;
det är hårt att behöva krossa mäktiga internationella och
nationella minoritetsintressen.
Vad jag till slut önskar är att – efter fullgjort politiskt
uppdrag – åter kunna beträda mitt tempel på samma sätt som jag
i dag – som Chiles president – har beträtt detta tempel."
(Salvador Allende)
|
|
Folke
Freund, f[email protected]
|
|
|
|