FILOSOFIENS
DILEMMA      

och viljans frihet

Om man inte blir yr i huvudet av kvantmekanik har man inte förstått ett dugg.

Inom filosofin och religionen har tänkare funderat över viljans frihet, nämligen att människan inte har någon fri vilja och därmed ett determinerat liv. Determinism är en filosofisk ståndpunkt, enligt vilken allt som sker har en föregående orsak och den första orsaken kallas Gud. Frågan om determinismen och viljans frihet tillhör de äldsta och mest diskuterade ämnena i filosofins historia. Många intellektuella giganter genom tiderna slutade ofta sin tankegång i en lovsång till Gud, som blev problemets "deus ex machina". När den högintelligente Swedenborg i sin naturvetenskapliga period förklarar solsystemets uppkomst avslutar han med; 

"...att till slut klumpades partiklarna ihop och bildade planeter och stjärnor. Men tomrum kunde inte finnas, eftersom Gud är så god och allsmäktig måste han fylla det med någonting – etern".  

Tarantula nubulosan. Foto NASA.

Så starkt genomslag hade gudsbegreppet trots att Swedenborg levde i upplysningstiden på 1700-talet. Men alla filosofer hade inte Swedenborgs sinnelag för Gud. Upplysningsfilosofin med namn som Voltaire, Rousseau, Locke mfl erkänner Guds existens, men räknar inte med Guds ingripande. Världens gång regleras av ändamålsenlighet och "lagbundenhet". Denna världsåskådning (deism) förespråkar själens odödlighet och viljans frihet. Deismen får således mätbara stöd av kvantmekaniken.

Dilemmat om världen är determinerad och om vi har en fri vilja blev olöst inom filosofin.
Filosofin hade på denna punkt kommit in i en återvändsgränd. Först på 1900 -talet kom förlösningen. Tänkandet genom tiderna födde fram två fruktsamma grenar inom naturvetenskapen, kosmologin och kvantmekaniken. Inom dessa grenar från början på 1900-talet till slutet av århundradet fick filosofiska tankar mer och mer utrymme. Det fanns jordmån för det fria tänkandet, som är en sällsynthet som då och då uppstår oberoende av organisationer. Tyvärr är organisationer som köttkvarnar de mal allt till samma gröt, det är därför folk tänker så grötigt.

Kvantfaktorn

Dilemmat om världen är determinerad och om vi har en fri vilja löstes av kvantmekaniken. För de flesta människor är orsakskedjan vedertagen, allt har en föregående orsak och den första orsaken kallar vissa Gud.
Den berömda obestämbarhetsprincipen tillhör kvantteorins grunder. Kvantfaktorn söndrar orsakskedjan och tillåter verkningar utan orsak. Det sker något därför att det observeras inte för att det har en föregående orsak. Tillspetsat skapar observatören verkligheten genom observationen.

Koncentrerat kan jag säga, ingen observatör, ingen bestämbar verklighet! Huruvida det överhuvudtaget finns ett universum utan en observatör är en intressant fråga. Det förefaller som existensen behöver ett medvetande. Någon trosåskådning behövs inte för existensen, det är bara en personlig hållning mellan observatören och tillvaron.

Sagitarius Star Cloud (M24), i stjänbilden Skytten. Foto NASA.

Svaret blir att händelser inte behöver vara determinerade, snarare mer eller mindre sannolika. Det finns således händelser med kausalsamband och spontana händelser, utan motsatsförhållande. Därmed har ett bevis framlagts om viljans frihet.
T.o.m den store Kant ansåg att det inte var möjligt att lösa problemet med den fria viljan. På denna punkt hade han fel. I 250 år har teologin haft ett orubbat bo tillsammans med den store Kant.

Nu rämnar förlåten med verifierade fakta som kan mätas, om och om igen, till samma resultat.

Inom kristendomen borde man glädjas eftersom där anses att människan är ansvarig för sina handlingar, dvs har en fri vilja, trots att människan har arvsyndsbegreppets damoklessvärd (determinismen) över sig. Helgarderat, och genom tiderna ett obehagligt problem som nu har fått en lösning.

Kvantmekaniken gav en spinoffeffekt som löste ett månghundraårigt filosofiskt problem och oavsett vad någon tycker är kvantteorin experimentellt väl verifierad.
Verklighetens precisa natur bestäms först när en observatör finns där och observerar. Denna observatör kan skapa retroaktivt genom att betrakta sin tillkomst. 
Universum skapelse anses vara en spontan händelse ur en singularitet. En intressant tanke är att den första spontaniteten, Gud, på detta sätt skapar oupphörligen bara genom observation - att vara. 
Gud är inte allsmäktig som det tidigare spekulerades inom den teoretiska filosofin, där Gud inte gavs några egenskaper därför att varje egenskap är en begränsning av allsmäktigheten. Gud är sin egen fånge och måste observera sig själv för att kunna finnas till (amor intellectualis Dei)

Eftersom obestämbarheten råder är Gud allsmäktig endast till grovt 50 %, resten bestäms i ögonblicket av perception på Gud av Gud själv. Gud ligger någon bråkdel efter sig själv i skapandet. Jag tror att den engelske författaren Anthony Burgess (1917-1993) ansåg att Gud var att likna med en symfoni. En intressant och slående liknelse.

NGC7742,  En spiralgalax, i stjärnbilden Pegasus, liknande vår egen galax Vintergatan. I Vintergatan är vårt solsystem beläget perifert i spiralens yttre armar. Från centrum till ytterringen är avståndet ca 3000 ljusår, dvs. det den tid det tar för ljuset att färdas med 300 000 km/sek under 3000 år. Den vita ringen av klumpar närmast kärnan är en aktiv födelseplats för stjärnor.
Foto NASA

Kvantkorrelation

Två partiklar som varit förbundna fortsätter alltid att vara det oavsett avståndet dem emellan, fenomenet kallas för kvantkorrelation inom kvantmekaniken. Nu har den franske fysikern Alain Aspect bevisat att kvantkorrelation gäller även om partiklarna rör sig från varandra med ljustes hastighet. 
Vid denna hastighet är all kommunikation mellan partiklarna omöjlig eftersom ingen information eller någonting kan färdas fortare än ljuset. Trots detta faktum kommunicerar partiklarna. Mäter man tex spinnet på den ena partikeln får omedelbart den andra motsatt spinn. Det ger hisnande aspekter även för Gud, nu kan denne vara överallt samtidigt eftersom allt varit förbundet enligt principen om universums spontana uppkomst ur en singularitet.

"Hur kan Gud vara på alla platser samtidigt, frågas det inte så sällan av troende troskyldigt?"

Inom teologin har svaren varit allt från enkelheten till verkligt lysande spetsfundigheter. Nu kan man också tillägga - kvantkorrelationen.

Kvantkorrelationen gör också teleportationen möjlig. Anta att man delar en partikel i två delar som sedan färdas ljusår ifrån varandra. Dessa två partiklar är kvantkorrelerade och förbundna genom tid och rum och kan meddela varandra med omedelbart resultat. Den information som sänds mellan två avlägsna ställen skulle tack vare kvantkorrelationen ske omedelbart trots att avståndet kan räknas i ljusår.  Kvantmekaniken har gett oss en ny insikt och nya möjligheter till skillnad från den hopplöshet som filosofin och religionen stod för. Detta kommer att ge enorma möjligheter för människan, en ny syn och en ny tid. Priset är att någonting måste dö. Döden är, när allt kommer omkring, en av de stora utvecklarna genom tiderna, den visar att ingenting eller någon är oersättlig, möjligen vid rara tillfällen - svårersättlig.

Guy Hagert